måndag 19 december 2011

Tack Gud!

Långsamt men säkert håller vi på att komma ur våra skulder.

life is a bitch

nu förklarar jag hur det är att vara fattig i Sverige?
man har inte råd att betala räkningar och då fortsätter räkningar att höjas på grund av påminnelser,inkassoavgifter och kronofogden...det forsätter med att man ej har råd att betala även andra räkningar...det byggs på som klossar...varannan dag kastar brevbäraren kronofogdenpost..när man ej har råd att betala förföljer de en med att ringa varannan dag...sedan skickar någon delgivningsmänniska som har ringt på dörren 2 gånger...har glömmt att säga att hemtelefon stängs av,sedan mobiltelefoner...
men idag är det bättre..vi har råd att betala vissa räkningar...

fredag 9 december 2011

my poetry

Du har gett mig obestikliga berg att bestiga
och döden i vitögat har jag sett

jag har våndats andras lycka likt en vingklippt fågel våndas flygande fåglar
och jag har skrikit utan att andra hör
och gråtit i stormar som har blåst undan mina tårar
trots allt har du funnits vid min sida likt en klippa

mina jordbävningar har skakat om dig men du har stått på samma plats
har aldrig varit tacksam
Jag har tagit för givet dig,mig,oss...
jag ger aldrig
jag bara tar
om mitt hjärta kunde blöda skulle den förblödit för länge sen..
jag väljer den svåra vägen den som slår mig i ansiktet med sina vassa grenar..
jag ser inte lycka
olyckan förföljer mig
jag ser inte klippan
stormen är min vän
jag ser inte dig
andra ser mig

du älskade som älskar outgrundligt
låt  mig komma tillbaka till dig
låt mig vara med rena själar
förtjänar inte jag det?

torsdag 8 december 2011

att göra allt på andras vilkor

det är precis vad mitt liv handlat om...att visa hänsyn till andra framför mig själv...att göra som andra vill ...att ta hand om allt utan att be om hjälp...att vara en duktig flicka...att aldrig trotsa något,någon..

gått in i väggen

Det har hänt mycket på sistonde. Jag har avbokat operationstiden.Jag har fått panikångest och mediciner för detta. Jag tror att jag har gått in i väggen. Jag har ingen ork kvar i kroppen. Jag har svårt att prata att träna finns ej ens på min lista längre. Jag har gått för länge med oro i kroppen. Oron som ej kommit ut utan som bara växte. Till slut sprack det för mig.Arbetslösheten har tärt på min självförtroende,smulat sönder min stolthet och människovärde. Jag behöver en omstart. Jag behöver lära mig leva om igen precis som en bebis lär sig.Jag har svårt att koncentrera mig och mina armar,ben,tal,huvud är tunga som bly. Förr trodde jag ej på utbrändhet. Jag trodde att människor hittade på det. Men psyket,själen,kroppen allt hänger ihop och för mig är det som om hjärnan ligger på omstart. Jag klarar ej av för många intryck samtidigt. Mitt levnadssätt ser ut som för en grottmänniska. Allting är SLOWMOTION jämfört med dagens samhälle.