jag lika med ett offer

Jag har kämpat med den här sjukdomen i minst 7 år och bara levt vidare utan att tycka synd om mig själv eller utan att ens söka profesionell hjälp.Jag har varit väldigt tuff men samtidigt omedtveten och medveten. Jag lyckades leva ett bra liv med sjukdomen. Tiden har satt sina spår och just nu ÄR jag min sjukdom. Jag har PMS och för mig innebär det att jag kommer att se allt negativt och svart tills jag får mens.Jag känner mig som ett offer och jag är ledsen men också jävligt förbannad.Jag vill ha en boxingssäck att slå på för att jag är ledsen,rädd och förbannad! Men sanningen är att jag kommer ej att göra det. Jag måste landa i mig själv och stå med båda fötter på jorden och erkänna mitt ansvar över hela min livssituation.Jag måste kämpa mig vidare! Jag har senaste tiden börjat stressäta 200g mjölkchoklader. Det är för att stressa ner och lugna ner mig! Men jag satt en dag och tänkte antagligen stressar du ner med maten eller med träningen. Välj det som är bra för dig!Jag väljer träningen.