idag

Jag satt vid datorn och skulle ringa till ett viktigt ställe men telefonen blev avstängd! Vi hade inga pengar och betalade telefonen för sent. Jag var helt slut. Sen tog jag på mig och sprang till träningen. Gud! Vad det kändes skönt. Träningen är ej lyx. För mig har den blivit nödvändighet för hälsans skull. Jag älskar att träna,röra på mig och känna mig fräsch.och så har jag fått kramp i ena rumphalva. Hade ingen aning att man kan få det!

fortsättning

Efter allt psykiskt misshandel,påhopp jag upplevt vrider det sig i magen på mig av bara tanken att gå till praktikställen. Det är faktiskt så de flesta är jätte goa men jag har haft oturen att sitta med en människa som fyllde mig med skitsnack och skrämmde upp mig.

fas 3

När jag började på fas 3 blev jag bemött så här av min rumskamrat:

Jag fick höra att det finns konstig folk.
Nästa dag fick jag höra av kvinnan att hon träffade en man påsen full med alkohol.
Tredje dagen fick jag höra att det finns smygnacister på platsen.
Fjärde dagen fick jag höra att folk är par där.
Femte dagen fick hämtade hon en man som berättade att det även fanns drogmissbrukare.
Sjätte dagen blev jag otrevligt bemött av henne. Människan var otrevlig mot mig vid 3 tillfällen utöver det att jag blev påhoppad.
Sjunde dagen fick jag höra att de goa hjälpsamma människor som hjälper till med datan vill hjälpa en sa att det bli fel.
Åttånde dagen fick jag höra att killens tjej (han som hjälper till med datorer)är avundsjuk för att han hjälper till.
Nioende dagen fick jag höra att hon äter lax varje dag att hon äter speciella desserter och har speciella bestick.
Tioende dagen fick jag höra att jag skryter med min jacka. Jag hade den alltså på mig.
11 dagen fick jag höra att hon har pälsjackor och att hennes mor har märkeskläder.
12 dagen var hon otrevlig mot mig för att jag ej kunde baka en kaka.
13 dagen visade jag henne en kaka och recept på nätet hon berättade-skröt att hon åt lax.
14 dagen fick jag höra att hennes brors fru var modell.
15. dagen fick jag höra att hennes familj är inte bra.
16. dagen snackade hon skitsnack bakom min rygg.
17. Fick jag höra att det var en lesbisk tjej som var kär i henne.
18. dagen fick jag höra skryt om hur en man som var egen företagare,rik var kär i hennes mamma.
19. hon var påträngande och ville veta allt om mig,min familj och hon berättade allt om sin familj.
20. Hon snackade skit om hur hennes brors fru uppfostrar barn.
21.Hon skröt om hennes heminredning att allting var svenskt märkt.
22.och så frågade en kvinna mig om jag var polsk?jag sa att ryskor och polskor är snygga med höga kinder. hon sa: att de hade höga kinder för att de hade inget mat och var hungriga men att de är snygga nu.

och det forttsatte på det viset i 1-2 månader till slut sa jag åt människan att lämna mig ifred och DÅ fick hon utbrott på mig. Jag sa åt henne jag tänker ej tala med dig! Jag tog på mig hörlurar och höjde musiken. Hon skrek att vi skulle dela på oss. Hon viftade med handen många gånger att jag skulle sticka. Efter allt så förstår jag varför jag blev deprimerad. Att ha dålig ekonomi,att vänta på en operation och att uppleva detta. Alla skulle bli deprimerade!

på min praktikplats-fas 3

När jag väl började på min praktikplats var jag ej välbemött. Kvinnan som jag satt med var ångestfylld och negativ. Några gånger var hon otrevlig mot mig och till slut fick hon utbrott på mig. Efterhands förstår jag varför jag drack antidepressiva. När jag kom till praktiken så var det även några som försökte flirta med mig. Väldigt otrevligt och respektlöst beteende mot mig som kvinna. Första dagen när jag gick uppförstrappan öppnade en äldre man dörren åt mig och strök sin hand mot min. Det blev en väldigt obehaglig känsla inom mig. Men det finns även många välutbildade bra människor där. Det gör att man klarar av dagen bättre. För att på så liten yta finns det psykiskt sjuka människor,latmaskar och välutbildade människor. Men om jag kunde välja skulle jag välja bort att slösa bort min energi på att kämpa med att klara mig på ett sådant ställe. Jag behöver all min energi till operationen. Det anser ej min läkare. Hon anser att jag skall istället ta antidepressiva medel och stå ut med sådant. Vem vet jag kanske skaffar mig skinn på näsan!

intima

mina favoritböcker


Shantaram är nr 1.

praktikplats

Det hemska är över. När jag kom till praktikplatsen satte de mig ihop med en 40-45 årig kvinna och en man. Redan i början var hon trevlig men hon pratade som en tok.Hon berättade hur välutbildad hon är och att hon äter speciell mat, att hennes släkt är rika. Det fortsatte med skryt hela tiden. Varje dag när jag kom blev jag bemött av skitsnack. Om en person kom in och gick ut snackade hon skit om honom. Hon ville ha en vännina. Hon undrade allt om mitt liv mellan himmel och jord. Hon var högfärdig och alla andra var sämmre.Hon klagade på alla  människor. Ingen dög. Så var det dag ut och dag in. Tills igår så frågade hon mig om jag tog på mig min jacka för att skryta. Jag svarade ingenting. När jag väl kom in igen satte jag mig och jag ville ej prata med henne. Men hon frågade mig något och jag förståd ej vad hon menade. Så hon skrek åt mig. Jag satte på mig hörlurar och hon bråkade med mig.Jag såg att hon var arg.Sen hörde jag henne säga att vi skall dela på oss.Hon fortsatte skrika åt mig många gånger att sticka  och viftade även med armen som visade att jag skulle sticka. Jag var jätte upprörd och darrade i kroppen. Sen gick jag till handledaren och bad om att få byta plats. Det fick jag! Tack gode GUD!
Den senaste månaden mådde jag piss!

...

Känns ordentligt i ljumskarna och på rumpan.Jag tog i för hårt när jag cyklade. Jag kämpar på och måste säga att jag är iderik.

dagens positiva och annat

har mått bra..cyklade idag..känns lite i ljumskarna...

dagens positiva

har mått bra i kroppen i lördags och idag....

3 kilo +

På tre veckor har jag fått 3 kilo. Känner mig som en klumpeduns. Helgen har varit bra.
Mycket händelserik. Känner att jag måste kämpa mer med träningen och måste umgås mer med människor för att ej tänka på sjukdom,för jäv. ekonomi och min praktikplats som jag inte trivs på.
Efter allt så behöver jag nog lite hjälp på traven när det gäller både mediciner mot värk men också mot depression. Jag är inte mer än en människa.

sjukskrivningsdagen

Och så klädde jag upp mig och tog bussen till läkaren.Jag räknade varenda en  haltande steg som var smärtsamm. Jag höll käkarna stenhårda och ögonen spärrade som en robot fast jag ville gråta. Jag härdade ut. När jag var inne hos läkaren var jag väldigt nervös. Jag förstår ej VARFÖR jag är nervös när jag ber om sjukskrivning eller kanske jag förstår? Väl inne hos henne måste jag berätta allt. Masken faller av och jag blottar mina svagheter för läkaren. När jag skall berätta för henne hur jag mår känns det som om hon petar med pekfingret i ett öppen sår. Samtidigt har jag skuldkänslor. Det känns som om jag fortfarande vill ej tro på det jag säger. Jag förnekar min tillstånd,mitt sjukdom och mig själv. Jag vill inte sitta hos henne och bli påmmind. Då är jag bara ett sjukdom och inget annat!
 Stolt som jag är klarar jag ej av att visa mina svagheter. Försvenskad som jag är vill jag hålla avstånd till andra människor. Väl inne på rummet visar jag henne att när jag är liggande att jag inte klarar av att lyfta mitt h. ben mot taket och den vänstra lyfter jag otillräckligt. Efter all ångestfylldprat så märker jag att hon förstår nu vad jag pratar om. Hon är en stark målinriktad kvinna som vill hjälpa mig men vill även att jag driver på och är tuff och stark. Det klarar jag inte alltid då jag har klarat av att i många år leva i ett sådant tillstånd utan att pysta ut ett enda klagomål. Och jag är mentalt trött och negativ. Det märker hon och föreslår att jag får antidepressiva medel. Jag visste själv att jag var i detta tillstånd. Jag är påläst men förbaskad stolt för att be om hjälp och använda antidepressiva. Dessutom är jag skiträdd. Jag får en bild att tabletter grjear nåt med min hjärna.
Och så vill jag hitta något positivt i det hela...Jag vill läsa,utbilda mig och bli något stort.Jag vill......
Och så får jag 50% sjukskrivning i endast 1 månad. Visst är jag glad för det. Men hur skall jag åka till läkaren igen för att hon skall peta i mina sår. Det är lättare att tillåta en operationortoped att peta i ens sår än att peta i mina känslor. Jag har svårt att återhämta mig efter allt och känner mig just det jag inte ville erkänna deprimerad men hon förklarar för mig att det är mycket vanligt hos kvinnor och då börjar jag gråta men låser snabbt käkarna,döljer min ledsna mun...

fy fan

Imorgon skall jag till min allmänläkare och fråga efter heltidssjukskrivning.Det är små chanser att jag får det.Jag har fortfarande värk när jag skall trampa på min v.fot och värst är det när jag skall gå nerförstrappan och ryggen blir påverkad med och så höften. Hur mycket orkar en människa stå ut undrar jag? Jag är fan stark som en häst.

det roliga är över

och så vaknar jag med att jag har ont i vristen och lite ovanför...jag orkar ej stödja mig på foten....
det känns även i utsidan av rumpan...antagligen beror det på min snedbelastning eller på grund av cykling på gym..i mina fantasier skriker jag av ilska men i verkligheten härdar jag ut och är lugn...

f.diary

måndag

2 ägg

2 ägg
1 mufins

3finncrisp
1dl keso

halv macka med smör
2msk sylt

1kycklingklubba
lite majonäs

youtube klipp

Hur får man i och ur en bil efter höftledsoperation Surger
http://translate.google.com/translate?hl=sv&langpair=en%7Csv&u=http://www.youtube.com/watch%3Fv%3DRhbiJVCxUG0

Komma i säng efter höftledsplastik

http://translate.google.com/translate?hl=sv&langpair=en%7Csv&u=http://www.youtube.com/watch%3Fv%3DRhbiJVCxUG0

Total höftledsplastik - Wally efter 1 vecka
http://translate.google.com/translate?hl=sv&langpair=en%7Csv&u=http://www.youtube.com/watch%3Fv%3DRhbiJVCxUG0

uppdatering

Hej! Har ej hört av mig på länge. Jag har ej haft värk. Annars är det detsamma. Jag har fortfarande ej gått ner i vikt. Jag försöker hålla igång träningen. Jag tycker att det är kul.

sjukgymnastik och annat

Hej!
Måste "säga"att jag mått bra i kroppen denna vecka. Jag går på sjukgymnastik. Det gör lite ont. Men det är ok så länge det gör nytta. Däremot har jag varit ledsen och arg. Jag har varit överväldigad av min situation. Att vara stark i 7 år trots rörelseinskränkhet och värk är nog för mig. Jag börjar tappa masken.
Att ignorera och leva vidare med värken går inte längre. Vilket tur i oturen jag har!

underbar låt

donna ares