dag 1.
frukost
1 kokt ägg
4 msk keso
mellanmål
1 ägg
2 msk keso,kaffe
lunch
3 st fiskpinnar
kaffe latte
3 tuggor bröd
middag
2,5 stekta ägg med tomatsallad
1 kopp kaffe
1 kanelbulle
2dl keso
onsdag 28 september 2011
sjukskrivning-patienten frisk-doktorn sjuk!
Och så var jag hos ortopeden. Ja han var duktig och förståd mig. Efter att jag berättade hur och var ont det gjorde så sa han" du skulle behöva byta ut helt din underkropp" Efter ett par månader kände jag att orken fanns inte till något annat än vila.Så jag ringde tillbaks till min "förstående" ortoped och bad om sjukskrivning. Plötsligt byttes tonläget till en tuff och hård röst. Hans sekreterare pratade för honom att de vill ej ge mig sjukskrivning och hon sa att jag skall vända mig till vårdcentralen. Jag ståd på mig och förklarade att vårdcentralen kände inte till min sjukdomsbild så som han gör och bad åter igen om sjukskrivning. När sjukskrivningen var skriven hann jag inte ens säga hej till henne ordentligt innan hon mötte mig med en hård röst och förklarade att jag kommer inte att få någon mer sjukskrivning av de! Så såg min första sjukskrivning ut! Andra månaden gjorde jag precis som jag blev hunsad till att göra. Jag vände mig till vårdcentralen och tog ut mina ortopedjournaler för att åter igen berätta om min sjukdomshistoria. Efter att jag förklarat att mina värk existerar och att jag är rörelseinskränkt på många sätt och vis fick jag sjukskrivning månad 2. Precis efter det att jag fick min sjukskrivningspapper sa man klart och tydligt att man tänker ej skriva någon mer sjukskrivning till mig! Jag skall vända mig till operationortoped för sjukskrivning!
Jag blir behandlad omänskligt av dessa läkare. Det är så sorgset att sjuka människor blir hunsade hit och dit! Det är redan svårt att vara sjuk och det påverkar även ens psykiska hälsa men att mötas av hårda,otrevliga läkare som ej bryr sig om att man är sjuk utan endast följer dagens politik är att sparka på den som är sjuk och ligger ner.Jag kan tänka mig att sjuka som har varje månad en ovisshet om de blir sjukskrivna eller inte mår mycket psykiskt dåligt. Ens existens är osäker precis varje månad. De vet aldrig om de blir sjuksrivna eller inte. De är aldrig säkra på sin redan svaga ekonomi. Man hör ofta anmälningar mot sjukvårdspersonal när det gäller ett miss men jag har aldrig hört sjuka människor anmäla läkare för att de blir psykiskt sjuka och faller i depressioner på grund av att läkarens dåliga och felaktiga bemötande. I mitt fall tex. vet jag att läkarna har kunskap om att bedömma den verkliga situationen men de går emot sin kunskap och utbildning och slussar mig och sitt ansvar vidare till en annan läkare! Skall man ej sätta patienten i första hand? Det gör de ej när de sätter den hårda politiken före mig eller någon annan patient!
Jag hopas innerligt att jag blir kvitt sjukvården efter operationen,i alla fall 15 år! Jag skulle ej stå ut psykiskt att behöva be om sjukskrivning.
Vem är det som kommer att ta ansvaret för att sjukvården skapar psykiskt sjuka människor i samhället och vem skall ta ansvar att redan sjuka jobbar och blir sjukare??Vem?
Rainfeld kanske!För det är han som skapat denna politik. Ja!Det var ironiskt "sagt".
Det låter absolut inte som om han har gjort ett bra arbete. Han har gjort det hårdare att vara sjuk och arbetare. Han har gjort sjukreglerna så hårda att sjukskrivna blir även psykiskt sjuka på grund av hans hårda politik och sjuka arbetare på arbetsmarknaden blir bara sjukare vilket innebär att friska arbetare får bära dubbelt så stor last och även de blir sjuka men väldigt snabbt utbytta.Bra röstat,va?
Jag blir behandlad omänskligt av dessa läkare. Det är så sorgset att sjuka människor blir hunsade hit och dit! Det är redan svårt att vara sjuk och det påverkar även ens psykiska hälsa men att mötas av hårda,otrevliga läkare som ej bryr sig om att man är sjuk utan endast följer dagens politik är att sparka på den som är sjuk och ligger ner.Jag kan tänka mig att sjuka som har varje månad en ovisshet om de blir sjukskrivna eller inte mår mycket psykiskt dåligt. Ens existens är osäker precis varje månad. De vet aldrig om de blir sjuksrivna eller inte. De är aldrig säkra på sin redan svaga ekonomi. Man hör ofta anmälningar mot sjukvårdspersonal när det gäller ett miss men jag har aldrig hört sjuka människor anmäla läkare för att de blir psykiskt sjuka och faller i depressioner på grund av att läkarens dåliga och felaktiga bemötande. I mitt fall tex. vet jag att läkarna har kunskap om att bedömma den verkliga situationen men de går emot sin kunskap och utbildning och slussar mig och sitt ansvar vidare till en annan läkare! Skall man ej sätta patienten i första hand? Det gör de ej när de sätter den hårda politiken före mig eller någon annan patient!
Jag hopas innerligt att jag blir kvitt sjukvården efter operationen,i alla fall 15 år! Jag skulle ej stå ut psykiskt att behöva be om sjukskrivning.
Vem är det som kommer att ta ansvaret för att sjukvården skapar psykiskt sjuka människor i samhället och vem skall ta ansvar att redan sjuka jobbar och blir sjukare??Vem?
Rainfeld kanske!För det är han som skapat denna politik. Ja!Det var ironiskt "sagt".
Det låter absolut inte som om han har gjort ett bra arbete. Han har gjort det hårdare att vara sjuk och arbetare. Han har gjort sjukreglerna så hårda att sjukskrivna blir även psykiskt sjuka på grund av hans hårda politik och sjuka arbetare på arbetsmarknaden blir bara sjukare vilket innebär att friska arbetare får bära dubbelt så stor last och även de blir sjuka men väldigt snabbt utbytta.Bra röstat,va?
jag vägrar vara ett offer
Ja! Jag kämpar vidare.Ibland kommer ångest på natten då jag blir rädd för allt! Men för det mesta vägrar jag bli ett offer! Jag är glad dagarna igenom och jag njuter av mina nära och kära.
Nu avslöjar jag ett hemlighet! Jag har alltid älskat att skriva. Jag har skrivit dikter och berättelser. Jag njuter av tanken av att skriva en atrorosarebok (hehe). Min blogg kan så småningom bli en artrosbok!Ja,ja men sann...Jag skall utnyttja den här tiden till något vettigt.
Nu avslöjar jag ett hemlighet! Jag har alltid älskat att skriva. Jag har skrivit dikter och berättelser. Jag njuter av tanken av att skriva en atrorosarebok (hehe). Min blogg kan så småningom bli en artrosbok!Ja,ja men sann...Jag skall utnyttja den här tiden till något vettigt.
tisdag 27 september 2011
viktdagbok... heja juppi jej...
Från och med imorgon blir den här bloggen även en viktdagbokblogg. Jag skall föra en matdagbok imorgon. Jag måste gå ner åtminstone 5 kilo. Dieten skall likna Gi-diet! Wish me luck dear people!
värk,värk,värk,aaj!
Värk! Jäkla begränsad man är när man har den här sjukdomen. Kommer man att bli bättre,någonsin???
måndag 26 september 2011
artrosen gör sig påmind
Det var så varmt idag. Jag njöt av känslan.Jag tränade även idag. Jag ser det som ett måste. Jag sa att jag vill ha barn så jag måste vara i bra form men även innan operationen. Jag tränade endast 35 minuter och sen städade jag ca 1 h och så fick jag laga mat. Sammanlagt blev det ca 3 timmar. Jag var så glad och pigg. Tankarna snurrade i huvudet "jag känner ingenting"jag måste vara frisk", det blir ingen operation". Men värst vad ens fantasier kan bli så sanna,i alla fall en kort stund! Ja! Och så nu mot kvällen haltar jag som bara den och det värker i ryggen i benen men inte i höfter just nu! Men en sak är jag säker. Jag är stark! Jag njuter av livet och kan komma förbi min värk och bara älska och njuta. Just nu dricker jag kaffe och snart vilar jag mig i soffan med ny amelianr. Hur mår mina artros vänner och föredetta ??
fredag 23 september 2011
positiv svar om mina frågor och funderingar -glad är jag
Svar
Hej!Jag ser att du är orolig för hur det kommer att gå med dina höfter i framtiden. Jag kan inte ge dig svar på hur det kommer att gå, men jag ska skriva ner mina tankar om det du berättar i din fråga. Bäst svar på dina frågor får du av din egen läkare.
Först vill jag ge dig stort beröm för att du lyckats gå ner från 102 till 75 kilo. Detta innebär att du minskat belastningen på kroppen betydligt. Men du skriver att du har grav artros i båda höfterna och måste opereras. Jag undrar vad läkaren sa om när du behövde opereras.
Det går bra att föda barn med höftproteser. Det är många mammor som har gjort det, även om det inte är så vanligt att man behöver få nya höfter innan man fyllt 45. Däremot brukar man inte bli opererad och få nya höfter under graviditeten, utan i så fall brukar man få vänta tills man har fått barn.
Att lederna brukar bli mjukare under graviditeten stämmer, men det gäller knappast leder som man har grav artros i. De brukar vara stela både före, under och efter graviditeten.
Du har rätt i att man går upp i vikt under graviditeten och därför bör du tala med din läkare om hur du kommer att klara dig med din höftartros under graviditeten om du går upp mycket i vikt.
Du har redan grav artros och själva artrosen kommer knappast att bli värre av att du blir gravid och går upp i vikt. Däremot blir det förstås besvärligt för dig om du går upp mycket i vikt.
När det gäller vilken typ av höftproteser som ska väljas kan jag säga att det sedan många år förs statistik som visar hur länge olika typer håller. Rent allmänt kan sägas att alla proteser håller ungefär lika länge, både de som är av lite äldre typ och de som är nyare. Mitt råd är att låta läkaren välja en modell som läkaren tror passar bäst för just dig, och som läkaren är van att använda.
Sammanfattningsvis går det bra att föda barn även om man har höftproteser. En graviditet förvärrar inte själva artrosen. Självklart är det bra om du inte går upp så mycket i vikt under graviditeten, eftersom det blir en extra belastning.
Läs mer om höftledsartros på länken nedanför.
Med vänlig hälsning
Rikard Viberg
Läkare, specialist i allmänmedicin
Läkare, specialist i allmänmedicin
torsdag 22 september 2011
pms monster
just det här med pms gör att jag känner rädsla krypa under huden.allting blir liksåm för mycket då min pms spökar.och så har jag enorm sug efter socker och kolhydrater. det är jobbigt att tänka att man kommer ge ut sig till en läkare som man ej känner eller vet hur duktig han är. Trots allt det här som kommer över mig då och då känner jag mig lycklig och är glad för dagen.Jag har så mycket att vara glad för.Jag tar inte saker för givet som förut.
onsdag 21 september 2011
måndag 19 september 2011
konstgjorda höftleder
Höftkirurgiska alternativ
Det finns två olika huvudtyper av konstgjorda höftleder
Cementerade vs. cementfria komponenterVid total höftplastik kan lårbenskomponenten fästas till din kropp på ett av två olika sätt: genom användning av bencement som kitt för att fästa komponenterna till dina ben eller genom användning av en ”cementfri” komponent som är speciellt konstruerad för att låta din egen benvävnad växa in i implantatets yta. Vilken komponent din kirurg väljer för dig kommer att bero på ett antal olika faktorer, inklusive dina bens tillstånd.
En cementerad höftledsprotes varar vanligtvis minst 10 år. Därefter kan det bli nödvändigt att ersätta den. Konstleder som fixeras direkt till benet kan hålla ännu längre.
Höftleder
Det finns många olika slag av konstgjorda höftdelar, gjorda av metall, porslin eller plast.
Polyetylen, keramik eller metall
Din kirurg har flera alternativ tillgängliga för artikulationsytor. Det är på artikulationsytan som ledens verkliga rörelse sker. I höften är det anliggningsytan mellan femurkomponentens kula och ledpannan. För att kunna ge en jämn rörelse så måste artikulationsytan kunna klara vissa aktiviteter. För närvarande är polyetylen, metall och keramik de vanligaste materialen för artikulationsytor i erbjudna konfigurationer. Var och en har sina fördelar och specifika goda egenskaper som din kirurg kan matcha med behov.
Polyetylen
Polyetylen (plast) är ett utmärkt material för höftartikulation. Det har använts i ortopediska implantat under årtionden. Nyare metoder för tillverkning av polyetylenkomponenter, uppfunna och patenterade av Biomet, har resulterat i avsevärda mellantidsförbättringar av hållbarhet.
Keramik mot keramik
Keramiska implantat är ett annat alternativ för total höftplastik. De har visat en enastående slitstyrka, vilket gör dem lämpliga att motstå långtidsslitage.
Metall mot metall
Metallhöftimplantat är konstruerade för att uppfylla de krav som aktiva livsstilar ställer. Dessa implantat har en metallkula som glider i en metallpanna, vilket ger slitstyrka. Det stora femurhuvudet ger ett gott rörelseområde.
http://www.biomet.se/se-patient
baby och höftledproteser
Att vara gammal och ha höftproteser. Det innebär ju för det mesta att man behöver ej göra några fler operationer. När man väl är opererad då har man endast sig själv att ta hand om. Man har inga barn som vill lyftas,tvättas mm. Man kan ju inte heller föda fler barn. Man är klar med detta. Men för mig som är ung kvarstår en stor frågetecken kommer jag att klara av en till graviditet och en till förlossning?
Jag har försökt att leta efter information och erfarenheter från andra kvinnor som har fött men jag hittar nästan ingentig. Jag vågar ej erkänna men det känns som om det finns begränsad data om detta. Så klart att det bekymrar mig! Jag vill ju ha fler barn.
söndag 18 september 2011
till er som skall opereras snart
Före operationen http://www.nordic.stryker.com/sv/st-index-down/st_pag_patients-home/st_pag_patients-hip/st_pag_patients-hip-before-your-operation.htm
höftplastik http://www.nordic.stryker.com/sv/st-index-down/st_pag_patients-home/st_pag_patients-hip/st_pag_patients-hip-replacement.htm
efter operationen http://www.nordic.stryker.com/sv/st-index-down/st_pag_patients-home/st_pag_patients-hip/st_pag_patients-hip-after-your-operation.htm
höftplastik http://www.nordic.stryker.com/sv/st-index-down/st_pag_patients-home/st_pag_patients-hip/st_pag_patients-hip-replacement.htm
efter operationen http://www.nordic.stryker.com/sv/st-index-down/st_pag_patients-home/st_pag_patients-hip/st_pag_patients-hip-after-your-operation.htm
kunskap ger makt och kontroll och medvetande eller bara rädsla
Jag har under någon månad läst olika bloggar,informationssidor,sjukhusets egna sidor som informerar artrossjuke om operationsingrepp. Jag har alltså läst personliga erfarenheter,statistisk,vårdens information. Jag har då läst Oprees blogg om höftledsoperation som jag tycker är en suvären blogg! Hade jag ej läst denna blogg hade jag ej fattat att man kan faktiskt få blodförtunnande tabletter istället för spruta.
Jag hade ej ens i närheten fattat att det är en tuff operation men att man klarar detta.
Jag hade ej fattat att man kan välja att ta en lugnande tablett innan operationen. Och just detta betyder mycket! Jag hade ej fattat att man måste själv ringa för att få hjälpmedel och att man skall ta dessa med sig till sjukhuset.
Sen har jag läst annan faktainformation där det står att man kan donera sitt egen blod till sig själv om den behövs vi operation.
Jag hade ej fattat att det finns en skala med siffror som bedömmer ens värk och att det är oerhört viktigt att säga sanningen.
Jag hade ej fattat att man kräks efter operationen och känner sig mörtbultat.
Sen har jag lärt mig av andra bloggare att blodtrycket kan bli lågt och att man förlorar järn och då är det bra med bluthsaft och aprikoser.
Ja!Och så har man rätt att ringa till socialstyrelsen för att se om operationsläkaren har fått några anmärkningar!
Sen har jag läst att man kan ringa sin vårdcentral för att gå på något som heter höftartrosskola.Det skall jag prova på.
Jag har hittat massor med information och det är jag tacksam för!
Just för att jag har fått många svar på mina frågor vill jag också dela med mig information. Jag kommer så småningom fylla på här med länkar.
http://ohjepankki.vsshp.fi/se/tulosta/3749/9747/
En sida som ger information om operations väntetider och om kvaliteten på sjukhus i Sverige :
http://www.omvard.se/sok?aktivitet=2&kategori=H%C3%B6ftled+%28ledprotes%29&gclid=CLK81tftpqsCFYy-zAodjmfBzA#/sida2
en höfledoperations blogg som beskriver tiden under operationen och tillfrisknaden efter den!
http://hoftledsoperation.blogspot.com/
Jag hade ej ens i närheten fattat att det är en tuff operation men att man klarar detta.
Jag hade ej fattat att man kan välja att ta en lugnande tablett innan operationen. Och just detta betyder mycket! Jag hade ej fattat att man måste själv ringa för att få hjälpmedel och att man skall ta dessa med sig till sjukhuset.
Sen har jag läst annan faktainformation där det står att man kan donera sitt egen blod till sig själv om den behövs vi operation.
Jag hade ej fattat att det finns en skala med siffror som bedömmer ens värk och att det är oerhört viktigt att säga sanningen.
Jag hade ej fattat att man kräks efter operationen och känner sig mörtbultat.
Sen har jag lärt mig av andra bloggare att blodtrycket kan bli lågt och att man förlorar järn och då är det bra med bluthsaft och aprikoser.
Ja!Och så har man rätt att ringa till socialstyrelsen för att se om operationsläkaren har fått några anmärkningar!
Sen har jag läst att man kan ringa sin vårdcentral för att gå på något som heter höftartrosskola.Det skall jag prova på.
Jag har hittat massor med information och det är jag tacksam för!
Just för att jag har fått många svar på mina frågor vill jag också dela med mig information. Jag kommer så småningom fylla på här med länkar.
http://ohjepankki.vsshp.fi/se/tulosta/3749/9747/
En sida som ger information om operations väntetider och om kvaliteten på sjukhus i Sverige :
http://www.omvard.se/sok?aktivitet=2&kategori=H%C3%B6ftled+%28ledprotes%29&gclid=CLK81tftpqsCFYy-zAodjmfBzA#/sida2
en höfledoperations blogg som beskriver tiden under operationen och tillfrisknaden efter den!
http://hoftledsoperation.blogspot.com/
att lita på havarerad svensk sjukvård
Och så sitter man och läser att en unge på 2 år har dött av streptokocker i ett modernt land som Sverige.
Och så läste man om en ung kille Emil som dog på grund av sjuksöterskan ej skickade in ambulans.
Och så har man erfarenhet att ens egen mor fick borttagen livmoder efter att man ljugit att hon har cancer trots att hon INTE velat det.
och så läkaren på Astrid Lindgrens sjukhus som orsakat döden för en baby...
Varenda en av dessa läkare borde polisanmälts ej bara den på Astrids L. sjukhus!
Och så läste man om en ung kille Emil som dog på grund av sjuksöterskan ej skickade in ambulans.
Och så har man erfarenhet att ens egen mor fick borttagen livmoder efter att man ljugit att hon har cancer trots att hon INTE velat det.
och så läkaren på Astrid Lindgrens sjukhus som orsakat döden för en baby...
Varenda en av dessa läkare borde polisanmälts ej bara den på Astrids L. sjukhus!
lördag 17 september 2011
fåfäng 30-årig
Är det så ovanligt att vara fåfäng vid min ålder? Jag går ut utan smink,utan 1 kg spray i håret. Jag piffar ej upp mig så fort jag kliver utanför hemmets väggar. Men jag har svårt att acceptera att det kommer en tid efter operationen då jag kommer att BE någon om hjälp att raka mina ben. Min hjärna har redan skapat en hemsk bild framför mig med långa stubbstrån på benen. Jag kan verkligen ej låta bli att äcklas! Jag som är en sådan person som inte ber om hjälp, skall be om hjälp att tvätta och duscha mig. Jag har redan skapat mig en bild av en haltande ung,modemedveten tjej som håller i båda kryckor med addidas byxor som är lila med en ljuslila tröja. Jag har skapat en bild av att mina jämnåriga snygga grannar kommer att fråga mig hur är det med mig och jag skäms!Det känns faktiskt hemsk att vara ung och sjuk som en 70 årig. Sen har jag skapat mig en bild av att jag äntligen är smal och har vältränade lår,skinkor,rumpa och har otrolig bra sex med maken. Sen är jag så klart otrolig orolig och ångestfylld! Rädd!Rädd!Rädd!
Sen vill jag berätta att den här bloggen handlar om hur det är att leva med den här sjukdomen. Jag kommer ibland att utesluta mina härliga stunder. De finns det massor av.
Men den delen av mitt privatliv kommer jag ej dela med mig!
Sjukdombilden är nog liknande för allihopa men mina härliga privatstunder,utflykter med annat är PRIVAT!
Sen vill jag berätta att den här bloggen handlar om hur det är att leva med den här sjukdomen. Jag kommer ibland att utesluta mina härliga stunder. De finns det massor av.
Men den delen av mitt privatliv kommer jag ej dela med mig!
Sjukdombilden är nog liknande för allihopa men mina härliga privatstunder,utflykter med annat är PRIVAT!
det här med träning och grov artros
Hej!
Och så var jag så klart både hos ortoped och sjukgymnast.
Ortopeden sa att det viktigaste var att strecha bra efter att man använt vikter medans sjukgymnasten kollade på mig väldigt bekymrad och menade att jag borde ej träna så mycket eller lyfta hursomhelst. Så nu använder jag mig utav min egen vett. Jag cyklar inomhus med mycket lätt styrka i ca 30 minuter. Sen försöker jag träna sittupps lite grand.
Och så var jag så klart både hos ortoped och sjukgymnast.
Ortopeden sa att det viktigaste var att strecha bra efter att man använt vikter medans sjukgymnasten kollade på mig väldigt bekymrad och menade att jag borde ej träna så mycket eller lyfta hursomhelst. Så nu använder jag mig utav min egen vett. Jag cyklar inomhus med mycket lätt styrka i ca 30 minuter. Sen försöker jag träna sittupps lite grand.
höftledartros vid 30
Hej!
Tänkte beskriva hur det ser ut när man lider av höftled artros.
Jag är 30 år gammal och har fött ett barn med mina egna höfter. Jag föddes med höftledluxion och man har sagt till mig att jag kommer att operera mig vid 40-50 års ålder. För ca 7 år sedan vägde jag lite över 100 kilo. Jag började gunga och gå lite likt en anka. När jag "körde" sulky barnvagn hade jag alltid mycket ont i ryggen. Jag tröstade mig med att det går över när jag slutat köra och svänga åt sidor med vagnen. Men sen hade jag andra akuta hälsobekymmer så att detta ryggont blev åsidosatt. Sen försökte jag kämpa med vikten och lyckades gå ner mycket. Jag kämpade med småbarns livet och glömde bort mig själv och min hälsa. Ja! och sen är jag en sådan person som är otrolig duktig på att ignorera mig själv och min egen hälsa. Så nu när jag blickar tillbaks har min artros smugit på mig minst 6 år.För ca 2-3 år sedan började jag oroa mig lite grann. Jag hade enorma åderbråck som berodde på vikten och graviditeten. Jag hade bekymmer som jag trodde berodde på åderbråcken. Mina båda ben var väldigt tunga. Jag hade svårt att lyfta upp de (speciellt den högra)till soffan eller att komma med benen över sängkanten. Jag började använda båda mina händer för att lyfta upp min h.ben. Men den fungerade ju fortfarande. Den var ju inte heldöd så jag klagade ej så mycket utan kämpade på! Men jag funderade på att operera åderbråcken i båda benen för att underlätta det där med tunga ben. Och så blev det! Jag opererades under narkos väl när jag vaknade var jag världens snällaste människa. Jag tackade all vårdpersonal typ 10 gånger per person och sen fick de till och med en italiensk kaka. Jag tror att de var tacksamma! Sen trodde jag att mina problem blev lösta.Men det började bli värre. Jag kunde allt mer ej lyfta mitt högra ben uppe på sängen ,även den vänstra var dålig. Inne i bilen gick det att svänga in det h. benet men med mycket reducerat sväng. Jag fick hjälpa mitt h. ben på traven med mina händer! Det snurrade i mitt huvud att jag måste ha fått propp för jag liknade till beteende en människa som fått propp! Sen blev det bara värre och värre. Jag fick allt mer rörelse inskränkhet och vaggade allt mer. Så är det nu också och dessutom känner jag som om min h. ben sitter lös ibland och har svårt att hänga med uppförsbackar,över trottoarkanter,trappor eller ojämn asfalt. Den måste liksom dras med. Jag har konstant molnande värk i ljumskarna och bakre delen av höfterna. Jag har diskbråck men att ha ont i ryggen behöver ej betyda just ryggont utan även höftvärk och det har jag på båda sidor! Jag har även svårt att gå och ta mig någonstans på grund av den ständiga värken men också på grund av att jag känner att alla mina leder är trötta som stödjer min otränade kropp.Jag blir alltså mycket trött ända in i lederna. Det innebär för mig att jag ej shoppat ute ordentligt årtals. Ju! Det hände en gång men då kan jag ej ens beskriva hur illa jag mådde. Jag kan ej lyfta upp mitt högra ben för att ta på mig strumpan och om jag böjer mig ner till golvet för att plocka något känner jag tryck mot ljumskarna. Jag har också väldigt svårt att klippa mina tå naglar.
Jag använder inga tabletter utom alvedon eller voltaren gel men det hjälper nästan inte.Jag orkar ej med tabletter och alla biverkningar.Jag har varit hos ortopeden och diagnosen blev diskbråck,grov artros i båda höfter med lite annat som jag inte förstår.
Tänkte beskriva hur det ser ut när man lider av höftled artros.
Jag är 30 år gammal och har fött ett barn med mina egna höfter. Jag föddes med höftledluxion och man har sagt till mig att jag kommer att operera mig vid 40-50 års ålder. För ca 7 år sedan vägde jag lite över 100 kilo. Jag började gunga och gå lite likt en anka. När jag "körde" sulky barnvagn hade jag alltid mycket ont i ryggen. Jag tröstade mig med att det går över när jag slutat köra och svänga åt sidor med vagnen. Men sen hade jag andra akuta hälsobekymmer så att detta ryggont blev åsidosatt. Sen försökte jag kämpa med vikten och lyckades gå ner mycket. Jag kämpade med småbarns livet och glömde bort mig själv och min hälsa. Ja! och sen är jag en sådan person som är otrolig duktig på att ignorera mig själv och min egen hälsa. Så nu när jag blickar tillbaks har min artros smugit på mig minst 6 år.För ca 2-3 år sedan började jag oroa mig lite grann. Jag hade enorma åderbråck som berodde på vikten och graviditeten. Jag hade bekymmer som jag trodde berodde på åderbråcken. Mina båda ben var väldigt tunga. Jag hade svårt att lyfta upp de (speciellt den högra)till soffan eller att komma med benen över sängkanten. Jag började använda båda mina händer för att lyfta upp min h.ben. Men den fungerade ju fortfarande. Den var ju inte heldöd så jag klagade ej så mycket utan kämpade på! Men jag funderade på att operera åderbråcken i båda benen för att underlätta det där med tunga ben. Och så blev det! Jag opererades under narkos väl när jag vaknade var jag världens snällaste människa. Jag tackade all vårdpersonal typ 10 gånger per person och sen fick de till och med en italiensk kaka. Jag tror att de var tacksamma! Sen trodde jag att mina problem blev lösta.Men det började bli värre. Jag kunde allt mer ej lyfta mitt högra ben uppe på sängen ,även den vänstra var dålig. Inne i bilen gick det att svänga in det h. benet men med mycket reducerat sväng. Jag fick hjälpa mitt h. ben på traven med mina händer! Det snurrade i mitt huvud att jag måste ha fått propp för jag liknade till beteende en människa som fått propp! Sen blev det bara värre och värre. Jag fick allt mer rörelse inskränkhet och vaggade allt mer. Så är det nu också och dessutom känner jag som om min h. ben sitter lös ibland och har svårt att hänga med uppförsbackar,över trottoarkanter,trappor eller ojämn asfalt. Den måste liksom dras med. Jag har konstant molnande värk i ljumskarna och bakre delen av höfterna. Jag har diskbråck men att ha ont i ryggen behöver ej betyda just ryggont utan även höftvärk och det har jag på båda sidor! Jag har även svårt att gå och ta mig någonstans på grund av den ständiga värken men också på grund av att jag känner att alla mina leder är trötta som stödjer min otränade kropp.Jag blir alltså mycket trött ända in i lederna. Det innebär för mig att jag ej shoppat ute ordentligt årtals. Ju! Det hände en gång men då kan jag ej ens beskriva hur illa jag mådde. Jag kan ej lyfta upp mitt högra ben för att ta på mig strumpan och om jag böjer mig ner till golvet för att plocka något känner jag tryck mot ljumskarna. Jag har också väldigt svårt att klippa mina tå naglar.
Jag använder inga tabletter utom alvedon eller voltaren gel men det hjälper nästan inte.Jag orkar ej med tabletter och alla biverkningar.Jag har varit hos ortopeden och diagnosen blev diskbråck,grov artros i båda höfter med lite annat som jag inte förstår.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)