Är det så ovanligt att vara fåfäng vid min ålder? Jag går ut utan smink,utan 1 kg spray i håret. Jag piffar ej upp mig så fort jag kliver utanför hemmets väggar. Men jag har svårt att acceptera att det kommer en tid efter operationen då jag kommer att BE någon om hjälp att raka mina ben. Min hjärna har redan skapat en hemsk bild framför mig med långa stubbstrån på benen. Jag kan verkligen ej låta bli att äcklas! Jag som är en sådan person som inte ber om hjälp, skall be om hjälp att tvätta och duscha mig. Jag har redan skapat mig en bild av en haltande ung,modemedveten tjej som håller i båda kryckor med addidas byxor som är lila med en ljuslila tröja. Jag har skapat en bild av att mina jämnåriga snygga grannar kommer att fråga mig hur är det med mig och jag skäms!Det känns faktiskt hemsk att vara ung och sjuk som en 70 årig. Sen har jag skapat mig en bild av att jag äntligen är smal och har vältränade lår,skinkor,rumpa och har otrolig bra sex med maken. Sen är jag så klart otrolig orolig och ångestfylld! Rädd!Rädd!Rädd!
Sen vill jag berätta att den här bloggen handlar om hur det är att leva med den här sjukdomen. Jag kommer ibland att utesluta mina härliga stunder. De finns det massor av.
Men den delen av mitt privatliv kommer jag ej dela med mig!
Sjukdombilden är nog liknande för allihopa men mina härliga privatstunder,utflykter med annat är PRIVAT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar